Tågresan upp gick riktigt bra. För en gångs skull kunde jag sova gott även om det inte blev många timmar. När jag steg av tåget kl 13.30 såg jag honom utanför stationshuset. Hans blick letade efter mig bland alla hundratals människor som anlände med samma tåg. När han såg mig kom leendet. Hans underbara leende.
Vi åkte direkt till lägenheten för att se om nuvarande hyresgäster var hemma. Jag är ju så nyfiken att jag snart spricker.
Jag: "Vad var det för färg på tapeterna då?"
Han: "Ljusa?"
Det var samma sak när vi pratade om klädsel inför julfesten.
Jag: "Hur finklädd ska man vara då?
Han: "Tja, inte balklänning iaf"
Vi konstaterade ganska direkt att pojkar och flickor inte fungerar likadant, och speciellt kanske inte när det gäller inredning och färger på tapet.
Hur eller hur så var de tyvärr inte hemma så jag får leva med nyfikenheten en månad till, drygt.
Helgen i övrigt var riktigt fin och upplevelsefull. Såg en lavin för första gången i mitt liv. Som tur var på tryggt avstånd. Men vilka krafter, vilket dån! Vädret var bra på lördagen så då passade vi på att klättra oss upp på fjället. Väl uppe kunde vi ligga och sola i bara tshirt och linne. Riktigt härligt med snön omkring sig och bara några bara stenar och lite torrt underlag. Vi hann se både älg, renar i mångtal, tjäder, ripa och utter. Naturlivet är fantastiskt däruppe och jag är ivrig inför sommaren och hösten nu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar