Alla avskyr vi väl telefonförsäljarna som stör det heligaste vi har i vår vardag, handlingen. Så fort vi kommer in på stormarknaderna och det pirrar i magen inför att trängas med tanter som inte kan köra sina kundvagnar rakt och de härliga köerna till kassa där man alltid väljer den som går snabbast, så fullkomligt kastar de sig över en och försöker in i det sista att stjäla en uppmärksamhet. Sist när jag fick frågan vilket abonnemang jag ringer med svarade jag företagsabonnemang (vilket är sant). Killen blev sur och frågade irriterat tillbaka "Vem har lärt dig att säga det" Jag orkar inte att ta en diskussion utan fnyste högt, tittade lite nedlåtande på honom och gick vidare. Men det min kompis var mest om häromdagen tog ändå priset. Hon gick förbi deras lilla bord och var ganska nöjd med att de inte hade försökt att hugga henne när en av killarna säger:
"Ursäkta du tappade något"
Hon stannar upp och tittar som av en reflex självklart ned mot marken bakom henne, men det var inget som låg där. Hon tittade upp mot försäljaren med en frågande blick. Han ser oförskämt nöjd ut och kontrar med ett snett leende på läpparna:
"Farten ... förresten, vilket abonnemang ringer du med?"
Det slog eld och lågor i min vän som fräser tillbaka:
"Mitt tålamod, jag tappade mitt tålamod. Skäms"
Sen gick hon vidare in i affären och när hon väl gick ut igen vågade inte ens försäljaren att möta hennes blick.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar