Det måste vara en gen som min syster och jag har. Det är nämligen inte bara jag som råkar ut för all otur. Sys berättade ikväll om sin dag igår. Den började med att hon steg upp vid fem, för att hinna göra i ordning sig själv och sina två små söta barn inför jobb & dagis. Hennes sambo är bortrest för närvarande. Lagom trött har hon precis fått in alla i bilen och ska backa upp den på uppfarten från garaget. Nu är det såhär att de har en väldigt smal port och i halkan och stressen råkar syrran backa in bilen i betongväggen. Inte så mycket att göra åt saken tänkte hon, lacken skadades lite men barnen måste till dagis och hon till jobbet. Nåja. Hon kör vidare. Stressar i halkan efter att ha lämnat barnen för att ta sig till tåget som ska transportera henne till jobbet. Då är tåget försenat så all stress var för intet. Väl framme på jobbet med andan i halsen så öppnar hon dörren till sitt kontor. För att mötas av att kontoret sitt är översvämmat. Taket har läckt och fyra kontorsrum är förstörda och doftar unket av väta. Vidare kommer vaktmästaren in och föreslår att de ska torka upp allt vatten med gamla gardiner i väntan på att städarna ska komma med mer anpassad utrustning.
Det kallar jag en värre start på dagen än min omelettpannkaka i förra veckan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar