Avslutningsmiddag

Just nu planeras det för min avslutningsmiddag med företaget och kollegorna.

Det börjar kännas att det närmar sig. Med dubbla känslor. Konstigt hur man kan se fram emot något så enormt mycket och samtidigt känna sån sorg... Det väntar några jobbiga veckor framför mig nu. Önskar mannen från Norr var här och kunde ge mig en kram och låta mig känna tryggheten. Igår när vi pratade avbröt han sig själv mitt i en mening för att säga: "Fan vad jag saknar dig nu!"
Det känns skönt att höra. Att få börja vårt liv tillsammans på riktigt nu känns väldigt efterlängtat!